Etik är inte ett helt enkelt begrepp att närma sig. Särskilt eftersom många menar att det inte finns någon objektiv etik, utan att det baseras på olika människors olika uppfattningar. Nu finns det nedtecknade spelregler i detta ämne för press, radio och TV och det kan tänkas att människorna i branschen uppskattar att ha någon form av rättesnöre i en annars väldigt relativ värld. Samtidigt är dessa pressetiska regler skrivna i vida ordalag vilket gör att tolkningsmånen är stor. Dilemman uppstår alltså ändå.
Att publicera eller inte publicera – en fråga om mediernas roll
Stig Hadenius menar att utebliven publicering av namn kan skada personer, snarare än vad som oftast framhålls, att det är publicering som kan skada. Kanske har han en poäng.
"– Medierna diskuterar ständigt konsekvenserna av en publicering, men aldrig vad konsekvensen blir om man inte publicerar. "
Dock är detta mycket svårt. Framförallt när det gäller misstankar om sexualbrott kan en anklagan som visar sig vara felaktig ändå få förödande konsekvenser för den anklagade. Detta var anledningen till den kritik som justitieminister Beatrice Ask fick när hon uttryckte att sexualbrottsmisstänkta borde få greddelina kuvert tillskickade som skulle få dem att skämmas offentligt. Dock understryker den fjortonde punkten i de pressetiska reglerna vikten av att förhålla sig neutral. "Tänk på att en person, misstänkt för brott, i lagens mening alltid betraktas som oskyldig om fällande dom inte föreligger. Den slutliga utgången av en skildrad rättssak bör redovisas." Det är domstolarna som ska döma, inte medierna. I samma pressetiska regler lyfts allmänintresset fram i både punkt sju och punkt femton, i sammanhanget att publicitet bör undvikas "om inte ett uppenbart allmänintresse kräver att namn anges." Detta är i mångt och mycket en tolkningsfråga, och bland andra Aftonbladets chefredaktör Jan Helin menar att svenska publicister har en oklar syn på vad allmänintresse är. Det är möjligt att det kan finnas ett intresse från allmänhetens sida att få reda på namnet på en misstänk brottsling, men varför? I värsta fall leder vetskapen om misstanken till någon form av hämdhandling, mot en person som tänkbart alltså är oskyldig. Är denne skyldig är det heller inte allmänheten, utan domstol, som ska tilldela straff. När en person är dömd är det givetvis fritt fram att publicera. Då intar media sin rätta roll, att förmedla nyheter. (Det ska tilläggas att personen i fråga faktiskt fortfarande kan vara oskyldig, men vi utgår från att rättsäkerheten är så pass stark att en dömd person också är skyldig.)
Ok att publicera namn på tidigare dömda?
Fallet kring Englas mördare är svårt. Han var tidigare dömd, men skulle detta faktum rättfärdiggjöra publicerandet av hans namn vid misstanke för detta brott? Själv är jag kluven i frågan. Det är ju faktiskt fullt möjligt att en person med en inte så fläckfri historia blir misstänkt för ett brott, ändå är oskyldig. Ska denne då belastas extra för sina tidigare brott, som dessutom är sonade? I förlängningen handlar frågan om alltså om rättsäkerhet. Återigen, det är inte mediernas uppgift att döma.
En personlig reflektion kring 24-åringen i Örebro
Jag bor i Örebro. En stad som en längre tid har omnämts i media på grund av de många våldtäkter som ägt rum den senaste tiden. Inför åtalet mot 24-åringen gick Nerikes Allehanda ut med bild och namn på den misstänkte. "Det var självklart att namn och bild på Niklas Eliasson, som misstänks för flera våldtäkter i Örebro, skulle publiceras. Frågan har varit när. Det säger Ulf Johansson, NA:s chefredaktör." Chefredaktören säger vidare att
"– Vi har noga vägt tidpunkten för publiceringen med hänsyn till offren, till den misstänkte och till hans anhöriga. Det vanliga är att man väntar till dess att någon är dömd, men nu ansåg vi att det var läge, säger Ulf Johansson." Publiceringen motiverades av att detta så att säga är ett exeptionellt fall.
Det som slog mig vid publiceringen var den misstänktes efternamn. Samma efternamn som jag hade innan jag gifte mig. Jag kom på mig själv att tänka att jag var glad över att jag i dag inte heter Eliasson för om jag hette det kunde människor misstänka att jag är släkt med den misstänkte. Nu är jag inte det, men denna händelse fick mig ändå att tänka till kring hur det kan vara som anhörig. Det måste vara fruktansvärt. Indirekt hängs man ut tillsammans med den vars namn faktiskt publiceras.
Mordet i Malmö
Själv skulle jag förmodligen ha valt att gå på Sydsvenskans linje. Att hellre säga för lite än för mycket. I vilket fall eftersom inte ens polisen var särskilt säkra på någonting gällande motivet. Samtidigt förstår man vilken utmaning gammalmedia står inför när nya uppgifter sprids på bloggar och forum på nätet titt som tätt. Det blir en konkurenns om det senaste stoffet, men denna tävlan riskerar också att urarta till ren ryktesspridning. Att Aftonbladets linje var att berätta precis allt man kom över kan tänkas ha att göra med konkurrensen om lösnummerförsäljningen.
Hur fel det kan bli
För att åter knyta an till våldtäktsmannen i Örebro. Innan den förmodade gärningsmannen var anhållen och häktad florerade en rad rykten på nätet. "Privatdetektiverna" arbetade på högvarv och det var ett antal personer som ställdes fram som misstänkta i olika forum och bloggar. Bland annat var det särkilt en person som pekades ut. Privatdetektiverna tyckte att många signalement stämde in, det var helt enkelt extremt sannorlikt att detta var mannen. Det slutade med att denne man gick ut i Nerikes Allehanda för att bedyra sin oskuld och vädja om ett slut på all smutskastning. I dag är det en annan man, Niklas Eliasson, som befinner sig i Örebros tingsrätt, men på sätt och vis har flera andra redan "dömts" för dennes brott... Någon har sagt att lögnen hinner två varv runt jorden innan sanningen har fått på sig stövlarna...
Källor:
Stig Hadenius i Dagens Nyheter (http://www.dn.se/debatt/att-inte-publicera-namn-kan-underlatta-mord)
Medierna 2009-01-31 (http://www.sr.se/sida/LaddaNer.aspx?ProgramID=2795)
Medierna borde publicera namn oftare, artikel i SvD, 15/4 2008 (http://webcache.googleusercontent.com/search?q=cache:http://www.svd.se/nyheter/inrikes/pressforskare-medierna-borde-publicera-namn-oftare_1134415.svd )
Medier oeniga om namnpublicering i DN, 16/4 2008 (http://www.dn.se/kultur-noje/medier-oeniga-om-namnpublicering)
Namn och bild i NA på Eliasson var självklarhet (http://na.se/nyheter/orebro/1.1123673-namn-och-bild-i-na-pa-eliasson-var-sjalvklart )
